Till skillnad från de städer jag hittills besökt under denna resa, har Washington D.C. en bra och fungerande lokaltrafik.

Från Restons centrum, dit Bettina och Frank snällt skjutsar mig, tar det ungefär 45 minuter in till stadens kärna.

Man sitter bekvämt och rymligt vid stora fönster.

Pling! Framme på Smithsonian!

Samlade museum och monument längs med National Mall

Jag kliver av vid National Mall.

Detta är namnet på det stora grönområdet som hyser byggnader, museum och monument som United States Capitol, Washington Monument, Lincoln Memorial, National Air and Space Museum och givetvis Vita huset.

National Mall tar emot ungefär 24 miljoner människor per år. Alla museum är gratis att besöka.

Bättre naturhistoriskt museum i Wien

National Museum of Natural History Museum blir jag inte så imponerad av trots rekommendationer från lokalbefolkningen på flyget från Las Vegas.

Det är stort och maffigt, men jämfört med Wiens naturhistoriska museum jag besökte i våras med Mikael Frankman, Joacim Björkvall och Patrik Broo är det inget speciellt.

Knäpptyst på United States Holocaust Memorial Museum

Betydligt mer imponerande är United States Holocaust Memorial Museum som ligger vid Washington Monument.

Huvudutställningen tar upp Hitler och nazisternas uppgång och fall, men fokus läggs givetvis på förföljelsen och det groteska folkmordet på judarna och andra som ansågs mindre värda.

Detaljnivån på utställningen är oerhörd och tar upp flera våningar. Trots att det är mycket folk på plats är det knäpptyst. Det är svårt att inte bli tagen av historieberättandet längs med korridorerna.

Överlevare från koncentrationsläger visar sina fångnummer som tatuerades på armarna.

Holocaust Memorial Museum känns i magen, vilket är meningen. Man får aldrig glömma denna mörka historia.

Pinchas Galperin

Vid ingången till utställningen får alla besökare varsitt ID-kort på någon som levde under Förintelsen. Mitt berättar om Pinchas Galperin.

Pinchas föddes i Vilnius, Polen men flyttade med sin fru Sara Bernstein till Siauliai, Litauen efter första världskriget. Tillsammans drev de en liten butik där de sålde mejeriprodukter.

Efter att ha varit ockuperat av Sovjetunionen i ett år tog sig tyska trupper in i staden i juni 1941. De placerade familjen och många andra i ett ghetto.

5 november två år senare rekommenderade judisk polis Pinchas att det vore säkrare att hitta en arbetsbrigad för att undgå nazisterna den dagen. Pinchas gav sitt pass till Sara så hon kunde lämna ghettot. Han menade att de inte skulle ta honom då han var stor och stark.

Sara fick senare reda på att Pinchas tagits till Auschwitz. Han gasades ihjäl vid ankomst.

De hade tre barn tillsammans.

National Air and Space Museum bäst för en ingenjör

Som ingenjör var ett besök till National Air and Space Museum högt upp på listan.

Här kan man se massvis med utrustning och läsa om alla viktiga händelser från flyg- och rymdhistorien, så väl den ryska som den amerikanska. Porträtt hittas också på flygpionjärer som bröderna Wright, Amelia Earhart och Howard Hughes samt många astronauter och kosmonauter.

Stora flygplan och hänger från taket och på marken står frustrerade turister med selfiepinnarna som inte tycks räcka till.

Här skrivs måtten ut i meter och med fot inom parentes. Underbart!

Det är mycket att se på detta museum. Trots att jag jag är på plats i över två timmar får jag sålla ganska hårt.

Vita huset anonymt

En dryg kvarts promenad från huvudstråket vid National Mall ligger Vita huset.

Trots tydliga avspärrningar känns det så anonymt i förhållande till resten av sevärdhetern att jag helt sonika går förbi det utan att reagera! Får dubbelkolla Google Maps och känner mig som stadens sämsta turist.

Stängt, men episkt när mörkret faller

Strax efter fem på eftermiddagen stänger de flesta museum, men det är värt att stanna några timmar tills mörkret faller. Då lyses nämligen monumenten upp och blir ännu mer imponerande än tidigare på dagen.

Washington Monument.

Lincoln Memorial.

Klockan åtta på kvällen är det fortfarande mycket folk på plats på Lincoln Memorial. Man känner sig säker i mörkret. Homeland Security lär ju ha stället kraftigt övervakat.

Lättsammare på International Spy Museum

Andra dagen i huvudstaden blir betydligt kortare, men intressantare än väntat då jag besöker International Spy Museum.

Här visas utrustning som säkerhetsorganisationer som CIA, MI9, KGB med flera använt på fältet. Vad sägs om exempelvis ett cigarettpaket med inbyggd pistol, en knapp med inbyggd kompass eller avlyssningsutrustning gömd i en trädstubbe? Detta finns och mycket till.

Ett par glasögon med inbyggda cyanidpiller. Att gå döden till mötes över tortyr eller fångenskap ska enligt CIA ha varit att föredra. Hade helt klart kommit till användning då jag tentade reglerteknik på Chalmers 2007.

Många tankar går till James Bond och det är kul att verkligheten överträffar dikten för en gångs skull

Passande nog har museet en utställning om 50 år av skurkar i James Bonds spionvärld. Prylar från i princip alla filmer hittas tillsammans med filmfakta och videoklipp. Detta hade pappa gillat!

Blir påmind om att jag inte kommer hinna se nya Bond-filmen  Spectre på IMAX innan min hemfärd. Slött! Kommer dock på att jag har biljetter till premiären av Star Wars: The Force Awakens på Sveriges första IMAX 16 december. Gött!

Hinner inte se resten av Washington D.C.

Sevärdheterna tar upp all min tid och jag hinner inte se så mycket av vanliga Washington D.C. utöver en kort promenad i Chinatown. Kan bara konstatera att det är påkostade byggnader, rent, promenadvänligt och luftigt.

Lite som Wien, fast med ett inte riktigt lika bra naturhistoriskt museum.

/Alex