24 händelserika timmar i New York City

Jag sitter på första parkett när min Tripper Bus tar sig in i Manhattan. För en halvtimme sedan hägrade bara stadsbilden i fjärran, men nu är jag mitt i smeten.

”C’mon! Get outta here! Move along folks! Comin’ through!”

– Kubafödda busschauffören Paul hetsar övriga trafikanter.

När vi nått centrum har han bytt ut sitt lugna temperament mot en klart tuffare variant.

Jag kliver av och blir genast berusad av stadspulsen.

Hästdroskor, poliser, taxibilar, blombud, joggare, affärsmän och unga damer med fotomodellsaura viner förbi i ett rasande tempo.

The Late Shows nya värd Stephen Colbert tittar på mig från en reklamskylt, skyskraporna sträcker sig högt upp och gatubrunnarna släpper ut ånga likt i en film.

Men detta är på riktigt, detta är New York City.

Skostrul ledde till upptäcksfärd

Planen var att ta en lugn första kväll och planera inför den sista dryga veckan av resan. En kortare kvällspromenad skulle jag kanske göra.

Planerna kullkastas då mina skor till slut ger upp halvvägs till mitt boende. Efter att ha checkat in på mitt delade rum på The Out NYC beger mig ut på gatorna för vad som skulle bli 24 händelserika timmar (inklusive nattsömn).

In och ut ur Grand Central Terminal

Burgarsugen som bara den beger jag mig till Shakeshack för att avnjuta en Smokeshack Burger och en Vanilla Shake. Näst bäst efter Umami Burger hittills!

Passande nog låg närmaste restaurang inne i Grand Central Terminal, den klassiska terminalen för pendel- och järnvägstrafik som varit aktiv sedan 1871.

Efter maten går jag bara runt och beundrar byggnaden, dock med ett kort stopp i det Apple Store som ligger under det höga taket i terminalens ena kortsida. Svårslaget läge.

Fram och tillbaka längs med Time Square

Med mat i magen blir nästa stopp världens troligtvis mest kända torg, Times Square.

Times Square fick sitt namn av New York Times som hade sitt gamla kontor där. I dag är det en stor turistattraktion som årligen tar emot över 50 miljoner besökare.

Hit kommer folk för att äta, shoppa, besöka teaterdistriktet på närliggande Broadway eller bara för att ta in atmosfären. Jag är här för det sistnämnda.

Upp och ned för 30 Rockefeller Plaza

En bit bort från Times Square ligger affärs- och nöjeskomplexet Rockefeller Center.

Intressantas för mig här är 30 Rockefeller Plaza som producerar program som Saturday Night Live och The Late Show. Om man vill se en fet utsikt över New York City ska man bege sig till toppen här. Jag börjar snacka med Gevin från Nya Zeeland som är där av samma orsak. Vi drar upp.

Denna bild kostade 32 dollar. Så mycket behöver en vuxen att besöka Top of the Rock som det kallas. Saftigt, men värt när mörkret har fallit och staden lyses upp.

Efter hissfärden ned tar jag och Gevin varsin öl på The Stagecoach Tavern. Likt mig reser han ensam. Vi byter tips och jag drar tillbaka till hotellet.

Runt runt i Central Park

Ny stad. Ny tidig joggingtur.

Tidigt på tisdagsmorgonen drar jag på löpartightsen för en tur till och runt i Central Park.

Som alla joggingturer denna resa blir tempot halvdant då jag måste stanna, fotografera och titta hela tiden. Löven har börjat skifta färg och man får en en skön kontrast mot de hektiska gatorna som omger parken.

Det är hyfsat med folk i parken. Turister som fotograferar, barn som spelar baseball och löpare som svettas är de tre vanligaste typerna.

På söndag är det dessutom New York City Marathon och funktionärerna är i full gång att sätta upp läktare och avspärrningar.

New York City Marathon går genom Central Park och lockar drygt 50 000 löpare. Det är världens mest populära maratonlopp.

Borttappat och återfunnet kreditkort

Hittills hade denna resa flutit på utan problem. Denna eftermiddag skulle det dock gå åt helvete, om än bara för en stund.

När jag ska betala för dagens lunch på The Theater Row är mitt kreditkort borta!

Jag börjar kallsvettas, vänder ut och in på min plånbok och väska och ser att jag inte ens har tillräckligt med kontanter för att betala för lunchen.

Efter lite logiskt tänkande och ett kort samtal till The Stagecoach Tavern är oron borta. Mitt kort ligger i säkert förvar hos dem. Mitt gubbflyt är otroligt, helt otroligt.

Efter en dryga timme återvänder jag till den snälla och förstående restaurangägaren och betalar resten av min nota.

De får mycket i dricks.

Halloweenkostym uppstyrd

Efter att pulsen sjunkit till en hälsosammare nivå är det dags att styra upp en kostym för fredags Halloween-fest. Jag har blivit bjuden till Spotify av mina klasskompis Fredrik Norén. Tackar!

Att Halloween är ett betydligt större evenemang här än i Sverige vet man ju, men alla butiker är packade som en högsäsongsdag på Ullared.

Min försäljare Mike på Ricky’s menar dock att det är helt okej denna vecka. Värre är veckorna innan då folk är mer specifika i vad de ska. Denna vecka kvittar det för de flesta förklarar han.

Mot Irving Plaza för glamrock

Med kostym och smink i en påse beger jag mig till Irving Plaza för en oförglömlig kväll med The Darkness, Kit, några lokala rockare och en familj från Gotland.

Men det hör inte till de första 24 timmarna.

I dagens låt får vi höra Ryan Adams tolka Taylor Swift.

/Alex

The Darkness live på Irving Plaza

Inför denna resa såg jag mig själv rada upp och pricka av band att se. Men det blev lite bökigare än väntat.

Van Halen avslutade sin turné samma helg jag flög ner, Scorpions var aldrig i närheten och The Winery Dogs och jag lyckades alltid hålla oss på motsatt kust.

Till min stora glädje såg jag att brittiska The Darkness skulle spela på Irving Plaza i New York City lagom till att jag skulle vara på plats. En biljett införskaffades direkt!

Slog igenom med dunder och brak 2003

The Darkness slog igenom rejält 2003. Ledd av hitsingeln I Believe In A Thing Called Love sålde deras mästerliga debutalbum Permission To Land platina fem gånger om och toppade den brittiska albumlistan.

Underskattade uppföljaren One Way Ticket To Hell… And Back kom två år senare och sålde bra (platina) även om den inte nådde upp till debutens siffror.

Efter uppbrott, paus, nya band och rehabilitering var bandet tillbaka 2011. Året efter kom tredje skivan Hot Cakes och på Europaturnén 2013 fick jag äntligen se och träffa detta band för första gången. En repris skulle ske i kväll!

Nu är bandet på turné för sin senaste skiva Last Of Our Kind som släpptes tidigare i år.

I kön med gotlänningar

På plats i kön utanför Irving Plaza hör jag genast en bekant dialekt. Den kommer från gotlänningen Roger som är där med sin fru, deras fyra barn och ena dotterns pojkvän.

Då vi är på plats onödigt tidigt lär vi känna varandra och pratar om våra resor, New York City och vad vi arbetar med. Roger har nyligen fyllt 50, därav resan med familjen. Närmast kommer de från Toronto som de gillade skarpt.

Dörrarna öppnas och vi går in.

Känns som hemma på Sticky Fingers

Irving Plaza osar rock ’n’ roll och påminner om Top Floor på Sticky Fingers i Göteborg, fast dubbelt så stort. Jag känner mig direkt som hemma.

Innan förbandet Jennie Vee börjar hinner jag ha en lång diskussion om nordisk rockmusik med de lokala rockarna Michael och Jay. Min t-shirt med The Hellacopters har återigen dragit till sig uppmärksamhet.

Båda herrarna älskar band som Backyard Babies, Hardcore Superstar, The Hellacopters och Michael Monroe. Jag kan inte hålla mig och visar lite foton med mig och dessa band och påminner dem om att Hardcore Superstar kommer till New York City i februari.

The Darkness är högljudda och mästerliga

Dryga kvarten efter Jennie Vee rusar The Darkness up på scen och river av nya albumöppnaren Barbarians följt av klassikern Growing On Me. Bandet är vassa och publiken i den fulla lokalen verkar härligt svältfödd på bra hårdrock.

Decibelnivån är betydligt högre här jämfört med Sverige. Skönt att bandet överröstar folk som pratar breved en, vilket sällan är fallet hemma. Mina öronproppar kommer väl till användning.

The Darkness luftar fyra låtar från senaste skivan och lika många från sina två tidigare alster. Det är debuten Permission To Land som kvällens show byggs på. Inte mig emot och dessutom får vi höra den nya och osläppta låten Rack Of Glam, lajbans!

Killarna ser ut att stortrivas på scen och de får ett fint gensvar från publiken. Bandets sångare Justin Hawkins är extra peppad. Han gör en stagedive, står på händer, slänger flera gånger ut sin mikrofon till folk i första raden och åker avslutningsvis genom publiken på en roddares axlar samtidigt som han river av ett solo. Rock!

En lång version av Love On The Rocks With No Ice avslutar konserten. Alla är nöjda.

Foton med bandet och Kit

Tidigare under kvällen har jag pratat med lettiska Kit som bor i både New York City och Los Angeles. Hon gissar rätt om mitt finska ursprung och tycker jag liknar på Richie Faulkner från Judas Priest. Cool och smart tjej med bra musiksmak.

Utanför klubben kommer vi fram till att ett rockband knappast kan motstå två nordiska blondiner så vi bestämmer oss för att vänta en stund och säga hej om tillfället ges.

Kort därefter dyker bandet upp. De är på strålande humör, tar gott om tid att snacka och ta bilder med oss och de övriga femton fans som väntat. Sickna gentlemän!

Justin Hawkins tycker jag verkar bekant och bjuder på en vegetarisk macka.

Dan Hawkins poserar glatt och ber mig hälsa till mina bekanta Niclas Lidholt och Frida Sand-Engman som han träffat flera gånger, varav en gång med mig. Hans minne är imponerande.

Stor lyx att se favoritband live

Att se ett av sina favoritband live är en stor lyx man ska tänka över en gång eller två att tacka nej till. Man vet aldrig on det kommer en nästa gång.

Det är ofta fantastiskt, som i kväll.

/Alex

Klädd för att döda på 23rd Street och 8th Avenue

Rockbandet KISS har haft en enorm påverkan på mitt liv de senaste tolv åren.

Efter att först ha hört låtar som Deuce och I Was Made For Lovin’ You, föll alla bitar på plats då jag såg ett konsertklipp då bandet framförde klassikern Detroit Rock City tillsammans med Melbournes symfoniorkester 2003. Efter det blev inget mer sig likt!

Sedan dess har jag sett bandet sju gånger, köpt åtskilliga mängder skivor, jagat konsertspelningar på Internet, sett tidigare medlemmar på soloäventyr och till och med träffat bandet.

Omslag i centrala New York City

New York City är bandets hemstad och här är det lätt för en nörd att hitta landmärken från bandets historia. Ett jag bestämde mig för att besöka var det sydvästra hörnet i korsningen på 23rd Street och 8th Avenue.

Här tog fotografen Bob Gruen bilden som kom att pryda omslaget till bandets tredje studioalbum, Dressed To Kill. På bilden poserar Paul Stanley, Gene Simmons, Ace Frehley och Peter Criss vid lyktstolpen i sisådär passande kostymer.

Det bästa har varit vännerna

Innan jag flyttade till Göteborg 2005 hängde jag mycket på KISS Army Swedens Internetforum. Här lärde jag känna två andra stora fans i form av Viktor Skatt och Jimmie Rudolfsson.

Väl på plats i Göteborg efter några månader träffades vi tre när Jimmie spelade med sitt dåvarande band Danger Avenue (som Viktor sedan skulle komma att bli medlem i). I samband med och efter denna spelning lärde jag gradvis känna deras vänner och bekanta under mina kommande år på västkusten.

Efter några år hade hela min bekantskapskrets utanför Chalmers i Göteborg byggts upp tack vare världens hetaste band, KISS!

Kul att ha träffat er och ha er som vänner Sofia Rooth, Katarina Dujmic, Viktor Skatt, Jimmie Rudolfsson, Thomas Bokgren, Victor Kinnhammar, Kalle Bäck, David Hult, Johan Svensson, Stina Landahl, Tomas Johansson, Daniel Reichberg samt Niclas Lidholt och Frida Sand-Engman.

Sen är min suveräne klasskompis Johannes i San Francisco ett lika stort fan av bandet.

Halloweenfest på inkommande

Nu börjar det bli dags att sätta på sminket för Halloween. Det blir dock inte någon av KISS klassiska ansiktsmålningarna.

Det är en av få grejer med detta band jag aldrig gjort.

Dagens låt får bli dagens skiva.

/Alex

Brooklyn Bridge, en båttur runt Manhattan, shopping och Ground Zero

Även om mycket hände under mina första 48 timmar i New York City, var det långt ifrån allt.

Bortsett från Rockefeller Plaza 30, Times Square, Central Park, The Darkness på Irving Plaza och ett stopp på Grand Central Terminal hann jag med följande under resten av tiden i stan.

Bropromenad till Brooklyn

Trots fotblåsor och lökringar under armarna har det varit värt att utforska alla städer så mycket till fots som möjligt (förutom möjligtvis Los Angeles).

New York City är tacksamt för en promenadsugen turist och en bensträckare över Brooklyn Bridge har jag blivit rekommenderad att göra av så väl turister som lokalbefolkning.

Sagt och gjort!

Det blåser kraftigt på bron med med en temperatur på nitton grader är det välkommet.

I närheten av promenadstråket Brooklyn Heights finns det många fina radhus. På trappstegen till varje hus är det fullt med snyggt skurna pumpor inför Halloween. Det känns som en mysig förort och endast nedre Manhattans skyskrapor bakom träden skvallrar om hur centralt man befinner sig.

En bit av utsikten mot nedre Manhattan från Brooklyn Heights.

Båttur runt Manhattan

Med Halloween bakom pannbenet behövde söndagen 1 november bli så lugn som möjligt.

Att ens ta en titt på New York City Marathon kändes för fysiskt påfrestande, så jag och Fredrik tog en båttur runt Manhattan med Circle Line Sightseeing Cruises istället.

Med en temperatur på arton grader och lugn vind var det skönt att se staden och dess landmärken från Hudson River.

Nedre Manhattan med klarblåa Freedom Tower som sträcker sig högst.

På väg att åka under Brooklyn Bridge.

Frihetsgudinnan står stadigt på Liberty Island i hamninloppet.

Shopping i Woodbury

Efter att ha rest runt i en månad med endast handbagage, vilket fungerat utmärkt bör sägas, var jag sugen på att fylla på garderoben strax innan hemfärd.

För att vara tidseffektiv drog jag till outlet-området Woodbury dryga timmen från Manhattan. Ett populärt turistmål, speciellt för svenskar då jag först trodde jag hamnat på Drottninggatan i Stockholm.

Helt ärligt blev jag lite missnöjd. Trots enormt utbud blev det endast en jacka, några jeans och lite träningskläder. Hade jag åkt dit med en ordentlig inköpslista hade det nog varit mer givande. Det är för många butiker för att i lugn och ro bara gå runt och kolla.

Men hittar man Levi’s 511:or för 35 dollar styck ska man inte gnälla. Sen fick jag ännu ett tillfälle att besöka Shakeshack. Florr!

Minnesstund på Ground Zero

Nere vid Ground Zero finner man platserna där World Trade Centers tvillingtorn stod. Mellan dem finns ingången till National September 11 Memorial and Museum.

Tvillingtornen har förvandlats till två stora fontäner, men under marknivå ligger det enorma museet och minnesmonument för terroristattackerna 11 september.

I vissa utställningsrum är kameror förbjuda. I ett av dem hittar man bilder och namn på samtliga 2 983 offer från attackerna 11 september 2001 och bombdådet 26 februari 1993.

Porträttbilderna på offren pryder flera väggar från topp till tå i den knäpptysta salen.

I rummet för huvudutställningen följer jag och resten av besökarna en tidslinje över vad som hände 11 september.

Den uppdateras med intervall på några få minuter med texter, citat från vittnen, fotografier, de oförglömliga videoklippen och till och med kläder och väskor kända från fotografier på flyende privatpersoner.

I ett sidorum varnas man för känsligt innehåll. Det är bilder på människor som just hoppat från tvillingtornen och faller mot sin död.

En del av den vattenblockerande väggen mot Hudson River i Foundation Hall nere på bottenvåning av museet. Hade denna vägg inte hållit under attackerna hade de nedre nivåerna fyllts av vatten från Hudson River och tragedin hade troligtvis blivit ännu värre.

National September 11 Museum and Memorial var en fin och gripande plats att besöka. Prioritera den högt om du ska till New York City.

/Alex

Halloween på Spotify och Manhattans gator

Jag har alltid gillat att klä ut mig för fester. Jag vet inte varför, men jag skulle gissa att det handlar om något kreativt utlopp precis som mitt periodvisa skrivande och gitarrspelande.

När jag bodde i Göteborg var Festus Halloweenkalas på Chalmers kårhus alltid en höjdpunkt på hösten och senare års julfester och konferenser på HiQ har flera gånger, till min stora glädje, inneburit att sminket fått åka fram.

Att fira Halloween i New York var därför något jag såg fram emot!

Generalrepetition på Spotify

Efter att med viss svårighet hittat min skelettkostym efter besök till fyra butiker passade det ypperligt att Spotify hade sin fest på fredag. Jag fick göra en generalrepetition inför lördagens stora festkväll på Manhattan och dessutom bjöds det på hamburgare från Shakeshack.

Ett av flera riktigt bra interna band som uppträdde på Spotifys kontor.

Jag och några av Fredriks trevliga kollegor.

Ted var också på festen, men mådde inget vidare.

Örontoppsar och tålamod

För att ge kostymen det lilla extra valde jag att göra en ansiktsmålning på lördagen. Här är några tips för att lyckas:

  • Avsätt två timmar för hela processen
  • Tvätta ansiktet noggrant innan
  • Smörj in ansiktet med hudkräm för bättre fäste
  • Knyt upp håret om du har långt
  • Markera svarta partiers linjer med en kajalpenna först
  • Fyll i de stora partierna med fingrarna för att spara tid
  • Använd örontoppsar och kajalpenna för finliret
  • Fyll på i flera lager så det blir jämnt och fint
  • Avsluta med puder för att det ska torka fortare

Sen gäller det bara att uthärda det obehagliga med att måla sig nära ögonen. Men har man tålamod kommer slutresultatet rocka.

Fest i varenda bar på varenda gata

Väl ute på gatan är det fest så långt ögat kan nå. Utklädda sällskap är på väg åt olika håll, men många rör sig mot 6th Avenue där Village Halloween Parade spatserar från 19.00 till 23.00.

Det är knökfullt med folk och avspärrat här och där. Jag, Fredrik och hans vänner är för sent ute och har svårt att få en bra plats och ser tyvärr bara en liten del av paraden. Men det spelar mindre roll då deltagarna gradvis lämnar den om man får se den ena häftiga kostymen efter den andra.

En av de bättre zombierna.

En vass Voldemort.

Detta sällskap kunde sin DC Comics.

Fredriks vän Blixt och hans flickvän Isabel anslöt under kvällen.

En liten del av Village Halloween Parade.

Total trafikstockning

Vi hoppar från den ena baren till den andra. Trottoarerna är fulla så vi går mot trafiken på gatorna när vi behöver. Det är total trafikstockning. Jag stirrar in på passagerare och möts av skrik, skratt och fotoblixtar.

Jag har joggingskorna och löparunderstället på under dräkten. Det är, ursäkta ordvitsen, skrämmande bekvämt.

När klockan är strax över tre då vi börjar vandra tillbaka till Fredriks lägenhet i East Village. Festandet ser bara ut att ha börjat. Jag försöker leva i nuet, men funderar redan på var jag ska fira nästa år.

New York City hade inte varit helt fel.

/Alex