Mina förväntningar på Yosemite har varit skyhöga sedan jag började planera denna resa i somras. På förhand har det känts som den givna höjdpunkten.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför. Jag har aldrig varit typen som älskat att vara ute i naturen även om jag på senare år utvecklat ett enormt behov av att vara ute i den åländska skärgården på somrarna.

Började svindlande bra

Utflykten till Yosemite började svindlande bra med en brant busstur upp i bergen följt av en fotopaus på Tunnel View. Helt otroligt!

Roligast var den äldre indiske medpassagerare som jag pratat med som pekade ut i dalen, log åt mig och sade på karakteristisk indisk brytning ”Macbook Pro!”.

Kanske det är bakgrundsbilderna i OS X som tänt intresset?

Bokningsångest och kass skytteltrafik

Väl på plats nere i Yosemite Valley fick jag dock en kalldusch då jag insåg att skytteltrafiken till mitt mer avlägsna hostel, Yosemite Bug Lodge hade gått på vinterschema. Bussarna gick sällan och slutade helt att gå strax efter 17:00. Att hinna hajka i lugn  och ro såg helt kört ut.

176 dollar senare hade jag dock styrt upp ett enkelt tältliknande boende i Housekeeping Camp för de kommande två nätterna. Surt att inte kunna avboka hostellet, men det var bara att släppa.

Hjälp från Peking

Turen vände dock direkt när jag träffade min granne Steven och hans flickvän (som jag tyvärr glömt bort namnet på). De var på semester från Peking och var också i Yosemite för första gången.

Steven bjöd på hallon, körde mig till den lokala butiken för att handla proviant för morgondagen och tyckte att jag skulle göra dem sällskap till middagen. Vilken gentleman och god granne! Kineser måste vara Asiens Göteborgare.

Med mat i magen och tak över huvudet var jag nu redo för en episk morgondag fylld med långa strapatser bland berg och dalar.

Läs om min andra dag i Yosemite.

/Alex