Halsduken på, svalka i luften, effektiv lokaltrafik, en temperatur som inte får Old Spice-deodoranten att rinna och massvis med lövträd i skiftande färger.

Jag befinner mig i den mysiga lilla förorten Reston i Virginia. Detta är min bas för de återkommande besök jag kommer göra till huvudstaden Washington D.C. i helgen.

Det känns väldigt likt Sverige och Åland och påminner mig om att denna resa börjar lida mot sitt slut. Men inte än, inte än.

Ålandsbekant värdpar

Jag bor i en stor källare med gårdsutsikt hos det Ålandsbekanta värdparet Bettina och Frank Lomanno.

Bettina är en god gammal vän till min mamma. Sedan 1983 har hon bott i USA med sin make, Frank. Hit flyttade de från Frankfurt i Tyskland efter att ha gift sig 1980.

Trots att Bettina är rotad här sedan länge har hon besökt Åland minst en gång om året så länge jag kan minnas.

Frank träffade jag senast 2001 då vi gick en golfrunda på Åland

Frank golfar i princip hela tiden och när han dyker upp i hemmet på Generation Drive har han nyss gått en runda på 81 slag med sina vänner. Han är nöjd.

Bettina golfar också, men bara i Florida där de spenderar en stor tid varje år. De åker om en vecka.

Påminner om Yosemite Valley

Reston är lugnt, skönt och grönt. Träden hänger över de mestadels smala gatorna, ekorrar dyker upp här och där och husen är naturfärgade och smälter subtilt in i omgivning.

Endast de röda flaggorna på de flesta av de typiska amerikanska brevlådorna sticker ut i den vita, gröna och ljusbruna omgivningen.

Jag tar en joggintur på drygt sju kilometer runt Lake Audubon och får stanna gång på gång. Inte på grund av mina blåsor från Yosemite som fortfarande gör sig påminda, utan för att det är så fint och avslappnade.

Bitvis påminner Reston om Yosemite Valley, bara de höga omslutande bergen saknas.

Grundaren blev 101 år

Staden grundades i början av 60-talet av Robert E Simon Jr som gick bort i september i år vid en ålder av hela 101 år.

Bettina och Frank berättar hur de såg honom promenera i staden tidigare i år. Han var pigg in i det sista och gick frekvent på musiktillställningar.

Jag vid Roberts staty nere vid Lake Anne.

Middag med skorna på

Kvällen avslutas med en middag hos Bettina och Franks grannar. Vi äter karelska piroger till förrätt och har skorna på inomhus. Det känns helt fel! Men maten är suverän.

Efter middagen säckar jag ihop. Nattflyget från Las Vegas och tidsskillnaden på tre timmar gör sig påmind.

Dagens låt är passande lågenergisk.

/Alex